Talk like that might limit your lifespan

Utrikesminister Carl Bildt står under utredning för brott mot folkrätten tack vare att han tjänat pengar på afrikanska inbördeskrig, hans företag har stått under en diktaturs beskydd och entreprenörskapens vana trogen fördrivit och exploaterat befolkningen. Annie Lööf gjorde ett gäng “smarta” bostadsklipp – 130 000 kronor skattefritt, står anklagad för mutanklagelser. Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten har flera bostadsklipp bakom sig och mutbrottsanklagelser hängande över sig även hon. Centerpartisten Emil Källström gjorde samma misstag med hyresersättningen från riksdagen som Juholt. Källström och Juholt har båda friats från misstankarna eftersom de inte bröt mot någon regel. Trots detta har en enig presskår (om någon fortfarande tror att journalister är vänstervridna i gemen) gjort Juholt till en tjyv och bedragare, och trots att förundersökningen lagts ner “kvarstår frågetecken”. Det gör det inte alls. Sen ska vi ju kanske inte snacka om att högerregeringen höjt sina egna löner like motherfuckers och skänkt bort halva den offentliga sektorn till sina värdekassa kapitalistkonkubiner som fuckar runt och öppnar 18 apotek i samma köpcentrum men stänger dem i glesbygden. Lejer ut shit till entreprenörer som inte klarar att hålla järnvägen funktionsduglig och utbildningen i nivå ens med ett u-lands. Gör Saabs impending doom till en cirkus istället för att köpa rubbet och bygga fränare bilar eller vindkraftverk eller whatever rings their bells. Går ju dock inte eftersom det för en nätt summa skulle rädda tusentals jobb, underleverantörer ej inräknade, och möjliggöra framsynt industriutveckling på miljöns och samhällets villkor, och det vore för bra. Istället slänger de så fort det krisar i den parasitära och groteskt uppblåsta spekulationsekonomin otaliga miljarder på ett mindre gäng bankdirektörer för dem är det tydligen synd om, till skillnad från Sveriges industriarbetare. Jag litar visserligen inte på socialdemokrater men högern har inte gjort sig förtjänt av något förtroende från någon någonsin. Jävla as. Jag hatar dem.

Jag twittrar inte som besatt. Skriver ungefär två tweets om dagen. Vinnie Paz och Ill Bill däremot twittrar i snitt fyrtisju gånger per dygn. Jag blir besviken. Jag är fan mer gangsta än dessa självutnämnda ärkethugs, de kan inte ha tid med att slöss och kniva och skriva rhymes för de är för upptagna med ljummen internhumor och att prata youtubeklipp. Jus Allah och Sean Price däremot är true game. Allt är hood- och raprelaterat, argt och labilt och megalomaniskt också. Som man vill ha sina mc:s. Jävla informationssamhälle som skingrar illusionens vackra slöjor genom att göra idoler till nördiga 34-åriga män. Eller visar upp dem för det de är.

Apropå hiphop; Reef the Lost Cauze talar ut om Chief Kamachis beef med Apathy och Vinnie Paz (och därmed hela Army of the Pharaohs, exklusive Reef och Doap Nixon såvitt jag förstått) här. Jag blir lite sorgsen av det, AOTP levererar alltid. Men when push comes to shove måste jag ställa mig på Chief Kamachis sida. Av tre skäl; 1. Apathy är den sämre rapparen av de två, och det var Kamachis förakt mot honom som set shit off. 2. Handlar det om rasfrågor (vilket jag misstänker att detta gör) i den amerikanska hiphopscenen gör man bäst i att inte ställa sig på de vitas sida, särskilt om man är vit själv. Skulle se ut som en handling som föranletts av en tanke som inte vore helt rumsren. 3. Chief Kamachis disslåt First Warning är svintung, liksom hans collabo med Killah Priest (Beautiful Minds, 2008), och trots allt är han underdogen i sammanhanget.

Det är jävligt spännande att få tweets från freemumia.com. Hans dödsstraff kommer inte verkställas. Dessa goda nyheter kom dagen efter att jag började följa freemumia, vilket måste vara ett tecken, precis som att Sverige spöade Holland häromdagen, den första fotbollsmatch jag tittat på o-full och från början till slut på närmare ett år. Dock; att Mumia abu-Jamal slipper dödsstraff är en bra mycket större seger för den civiliserade världen, och jag hoppas att många tackar Allah för åtminstone sporadiska attacker av gudomlig rättvisa den här veckan. Nas släpper nytt album också. Ska jag lyssna på, trots att det bara är Illmatic (1994) jag verkligen uppskattat hittills. Jävla medgångssupporter är vad jag är. Sean Price ställer upp i nästa presidentval. P 4 Prez!

I övrigt händer inte mycket. Jag jobbar, träffar Nadia ibland, fortfarande vet ingen hur det blir med oss, men man kan ju alltid hoppas att vi kan funka ihop igen nångång. Ibland verkar det lovande, ibland mindre, men vi är skyldiga att försöka. Dricker kaffe gör jag också. Läser torra böcker om marxism-leninism (Marxismen-leninismen enligt Sovjetisk nutidsuppfattning, Andreas Ådahl, 1970) eftersom jag inte orkar gå till biblioteket.

Ska försöka byta namn på bloggen också. Var förväntansfulla. Speed & Armour.