Hastighet och bepansring
En studie i gravlik tystnad, evig misär och sydostregionens infrastrukturella kommunikationsproblem.

Herr Doktorow-Sundberg

På flera bloggar och i P1:s Kaliber har det under första och andra kvartalet 2009 tydligen varit lite ståhej kring en viss Leo Sundberg, som lämnat Sverigedemokraterna och börjat misskreditera dem offentligt. Han utmålar dem som, håll i er nu, RASISTER! NO SHIT SHERLOCK! Jag har missat ståhejet helt och snubblade över honom när jag sökte på Stagneliusskolan i stayfriends, där jag inte är medlem och således bara kan se blurrade foton.

Mellan 1999-2004 var jag medlem i RKU-Kalmar. Så även Leo Sundberg, två av de åren. Han gick även en tid i min gymnasieklass, där man väl vågar påstå att han ansågs vara något av en kuf. För att uttrycka sig försiktigt. Innan studenten hann han, sin vana trogen, göra avbön – det ryktades även om att han på fullaste allvar skrivit ett brev till rikspolischefen och bett om ursäkt för att han varit ett hot mot rikets säkerhet genom sitt partiboksinnehav – men fortsatte även efter att han bytt politisk ståndpunkt att rusa fram i korridorerna i skjorta och byxor högt uppdragna och skärpet hårt åtdraget. Ingen föraktade Leo, han var Stagneliusskolans egna original liksom. Drack inte alkohol, åt inte godis, rökte inte. Åt ofta bananer. Luktade lite surt.

Jag förvånades inte särskilt mycket över artiklarna som dök upp när jag googlade hans namn. ”Jaså, han blev ultrahöger till slut… Kunde jag väl tänka mig”. Han borde vara en professionell avbönsmakare vid det här laget. En enda dag efter att han slutat kalla sig kommunist raljerade han i klassrummet om att ”kommunisterna” läser ”Marx som om det vore bibeln”. Det tyckte jag var lite roligt. Att föra sig med liberala floskler på det viset.

Enligt flera källor på internet var han en ”främmande fågel” bland SD:arna. Han använde ”ibland ren klasskampsretorik” och ansågs vara f.d. ”facklig”. Hur vetefan. Såvitt jag minns hade Leo bara ett jobb, och det var en kort tid på slakteriet i Kalmar. Men det var ju sju år sedan jag senast träffade honom, han kanske blivit värsta hederliga industriarbetaren sedan dess. Även om jag finner det högst osannolikt då han faktiskt var en främmande fågel i RKU också, och jag kan inte tänka mig honom vara annat än en främmande fågel i ett fikarum på en fabrik. Han använde arbetarklassidentiteten som föga annat än en uniform och ett slagträ, och var således i praktiken alienerad från den.

Det finns en mörk klangbotten i historien om Leo. Han är ett alltför bra samförstånds-socialdemokratiskt argument, och kan kanske tragiskt nog användas som ett sådant. Liksom ”extremist”. ”Letar samhörighet”. ”Höge- och vänsteextremism är samma skrot å korn JAU JAU”. Svår barndom? Kanske. Efterbliven? Tydligen inte eftersom han har något slags ekonomisk kandidatexamen. En framtida statsminister? Nä. Klar sektvarning på karln. Från kommunist till socialdemokrat till sverigedemokrat till… Kanske islamist? Fan vet. Bara sammanhållningen är hård och på något vis bakåtsträvande så finner nog den gode Leo ideologiska guldtrådar i väven.

Leo-relaterade länkar:

Sverigedemokraterna har fel (lägg särskilt märke till bilden)
Sydsvenskan
”Ungsvensk” forumtråd
Feminix.wordpress
Sveriges Radio P1 (webradio)

Inga kommentarer to “Herr Doktorow-Sundberg”

Lämna en kommentar